De vette faan vart den tagit vägen, jag känner den i närheten men kan ändå inte hitta den!!!

 Motivationen...Allt känns trögt, allt känns tungt, inte minst jag, 104 kg, herreguuud, jag börjar bli rätt säker på att hjärtinfarkten är nära, flåsar av allt, har ont i foten, knäna värker och knastrar....Deppar ihop totalt när som helst.

Javisst, det är ju bara att börja, men vart!! Pengarna räcker definitivt inte till nånting annat än det som är gratis just nu!!

Men jag är ju lite på den mörka och krångliga sidan just nu, ser inte riktigt ljuset...

När jag ska göra någonting så vill jag ha det som just jag vill. Dvs, jag vill börja med cambrigde, eller jag måste börja med det, jag tror ju allt blir så mycket lättare och roligare, att tex ta en promenad, jag inbillar mej att kroppen inte kommer göra lika ont om den blir lättare...

Om jag tar en liten promenad nu så kommer jag om möjligare vara ännu grinigare ikväll när jag ojjandes och ajjandes haltar fram här hemma och knappt tar mej nerför den tvära trappan ner på toa!!

Nä, allt känns meningslöst på krångelsidan....  

Mitt inre slåss just nu om att ta bilen till affärn eller gå dit, om jag går blir det en promenad på 2 timmar, tror hundarna skulle föredra promenaden...

Äh ska sura en stund till innan jag beslutar mej för att ta bilen